Brew Dog, Hardcore IPA


Genom Sällskapet Maltes Facebooksida hade jag fått nys om två nya IPAs på BAs pumpar.

Den ena var Brew Dogs Hardcore Imperial India Pale Ale och den andra Mikkellers I Beat U. Båda två välhumlade om man ska tro beskrivningarna både från bartendern och deras hemsidor.

Jag fick rådet att börja med Hardcore för att senare toppa med I Beat U om andan skulle falla på… och det gjorde den såklart… 😉

Även om nu Brew Dog själva talar om ”Hop monster” och ”insane bitterness” så var Hardcore en fyllig och inte allt för besk sköning om ni frågar mig, så rådet att börja här var helt rätt. Jag tyckte att jag tom kände en viss sötma och lite citrus… men, men. Ni får ta det från en glad och törstig amatör 😉

Så här säger Brew Dog själva:

”This little bottle has a grandiloquent story to tell.

2,204 malted Maris Otter grains gave all they had to offer the world to provide the robustly delicate toffee malt canvas for the ensuing epic.

6 Hop Cones willingly sacrificed themselves in fiery cauldron that is our brew kettle to ensure your mouth is left feeling punished and puckering for more.

9,900,000,000 yeast cells frantically fermented their little hearts out as the sugars were magically turned into alcohol in the dark depths of our fermentation tanks.

This explicit ale has more hops and bitterness that any other beer brewed in the UK. This is an extreme beer rollercoaster for freaks, gypsies and international chess superstars”.

Ni börjar att känna igen BDs underbara copy nu kanske… Jag gillar’n 🙂

Men ändå. Den kan såklart inte få stå helt oemotsagd utan måste balanseras upp av någon annan vältalig ölentusiast. Till Hardcore har jag fastnat för DIM från Pennsylvania på Beer Advocate:

”Clear, extremely pale golden color. It poured with a somewhat sticky, large bubbled head.

Neither hot nor overly sweet the way so many DIPAs can be. I smelled toffee and plenty of tea-like distinctly English herbal hops. I generally prefer American hops but I find this to be undeniably appealing.

This hides its abv extremely well. It starts off tasting of toffee with a hint of brown sugar. Shortly thereafter a wave of herbal bitterness all but washes away the maltiness. The bitter finish is long lasting and pretty damn tasty.

Its been a long time since I enjoyed a DIPA this much. I prefer American IPAs to their British counterparts by a wide margin, but the opposite may be true for DIPAs. I haven’t tried any other English DIPAs, but I hope I get the chance to. This wasn’t overly sweet and not all hot. What a pleasant surprise”.

Jag gillar DIMs beskrivning. Helt klart!

/Stefan S

Annonser

~ av tourtrappist på 16 maj 2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: