Harviestoun, Number of the beast, Metal edition


Yngste sonen har länge varit ett Metalhead.

Ja, inte bildligt talat… men han har gillat hårdrock länge, ibland väldigt hård hårdrock. Ibland så hård att mina faderskänslor har testats till det yttersta.

Jag minns t.ex. en diskussion om rytm och sväng i samband med att han hade en Slipknot period.

För er som inte är insatta så svänger det inte om Slipknot. Inte alls faktisk. Men det är j….gt taktfast om man ska vara positiv 😉

Nåväl. Detta faktum tillsammans med mina tidigare erfarenheter av Harviestouns whiskeyfatslagrade Ola Dubh i olika tappningar gjorde att jag fastnade för Number of the beast, Metal edition i mitt bolags tillfälligt-i-butiken-hylla. (Kolla etiketten med den hårdrockande lilla logo-råttan… snyggt 😉 )

En pale ale med väl balanserad humlesmak påstod bryggeriet. Något som naturligtvis måste kollas upp.

Och ja, jag får nog hålla med den här gången. För att vara en pale ale så var det rätt mycket humlebeska i den i övrigt rena och friska smaken. Sonen som inte har börjat att uppskatta de mörka skönheterna ännu höll dessutom med helt och hållet. Jag tror t.o.m. att han dristade sig till att säga att det nog var den godaste öl han har druckit. (Men dra inga andra växlar på det än att han i sin ringa ålder ännu har hållt sig i skinnet på ett sätt som pappa gillar 😉 )

Kollar man runt bland entusiasterna på nätet så får man lågmälda applåder som betyg. Inte överväldigande på något sätt utan mera väl balanserade… precis som Harviestoun beskriver sitt öl själva.

Så här så här säger t.ex. BDTyre från Delta, Brittish Columbia, på Beer Advocate:

”I’ve seen this described alternatively as a blonde or a pale ale, and I think perhaps pale ale is a decent fit.

Cloudy amber on the pour the clears up after a few minutes and presents a very tight, thin white head. Malts, mild fruity hops and a bit of skunk on the scent.

Taste-wise, the fruity presence of the hops comes through and there is a bit of a brown sugar feel from the malts. Toffee and yeast; pleasant and well balanced, but by no means something that excites me.

Nice, smooth beer and a great session beer”.

Om vi ska lyssna in fler röster så kan vi också ta MesandSim från London som skriver följande på Ratebeer:

”Pale gold. Clean as a whistle. No head.

Superb nettley hop aroma with gorgeous grassy notes, faint hints of lemon and ganja held up by a lightly sweet malty backbone. A bloody good smell.

Flavour… this is what I love so much about British beer. Not brash or bold, just a quintessential drop of cask ale lovliness. I could drink this all day. Wonderfully grassy, excellent mineral notes and delicate citric accents. Utterly superb British hop bitterness in the finish with a lip smacking dryness. Each sip leaves me wanting more.

Damn good beer”.

Två entusiastiska röster, helt klart.

Frågar ni mig så var den helt klart godkänd och frågar ni sonen så har han fått en ny favorit som avlöser Brew Dogs 77 Lager och Trashy Blonde.

Ni får helt enkelt testa och avgöra själva. För ett test är den absolut värd.

/Stefan S

Annonser

~ av tourtrappist på 04 augusti 2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: