Thisted Bryghus, Black Ale – 3


En Black Ale är i sig själv en motsägelse.

Utan att vara någon auktoritet på artbestämningar så tycker jag i princip att en Ale ska vara en bärnstensfärgad pärla med humlesprängkraft medan en svart öl ska hålla sig inom Porter eller Stout stängslet.

Men så gillar jag ju mörk öl så förbannat 🙂

Så, jag biter utan några större problem ihop och öppnar kapsylen på Thisted Bryghus lilla svarta Black Ale med ett leende på läpparna.

Thisted Bryghus har jag ju dessutom ett speciellt gott öga till sedan jag njutit av deras Limfjords Porter.

Black Ale bjuder på dofter och smaker av kaffe, rostade toner, choklad, kanske lite lakrits, är ganska torr, len men möjligen en aaaningen tunn känsla i munnen. Det är väl här som Stoutassociationerna knackar på och lurar mig att förvänta en fylligare och krämigare känsla. Riktigt bra i alla fall på det hela taget 🙂

Thisted själva beskriver sin svarta ale så här på webben:

”Den gamle brygmester har brugt en ældre metode med opvarmede lavasten til sin sidste overgærede øl. Stenene sænkes ned i urt, og der dannes et karamellag omkring stenene, som så anbringes i lagertanken.

Karamellen frigøres til øllet under den lange kolde eftergæring, og metoden giver, sammen med en eksplosion af humlenuancer, en ganske særlig aromatisk karakteristika til øllet.”

Lavasten? Minst sagt en annorlunda och spännande metod! Och bra med smak blir det 🙂

Om vi klickar in hos nätentusiasterna så ser vi att Beer Advocate ger Thisted 3,76 i genomsnitt för sin Black Ale medan Ratebeer ger 3,44. Letar jag en stund bland Ratebeers anmälare så hittar jag tfredvik från Oslo som skriver följande om Black Ale:

”Black it is! Upon the black body rests a small, light brown head, at least for a couple of minutes. The remnants that are left at the rim lace the glass pretty well. Burnt notes in the aroma, along with coffee, caramel and a pronounced and delightful element of elderberries. Initial light sweetness and light bitterness, with a long-lasting medium bitter finish. Flavours are mainly brown sugar, elderberries and coffee, while the burnt aroma gives rise to a lighter roasted flavour. Medium body, oily texture, very soft carbonation.”

Tja, möjligen är där även lite fläder. Men det kräver nog en mera tränad smaksökare än jag.

Thisted Bryghus, Black Ale får en klart skinande 3a på TT’s amatörpoängskala 1-5:

1: Odrickbart! Avstå!
2: Funkar till nöds. OK.
3: Bra.
4: Riktigt gott!
5: Himmelskt!

Doft och smak är riktigt mörk, djup och fyllig medan känslan är en aning tunn. Men ändå helt OK på det hela taget 🙂

/Stefan S

Annonser

~ av tourtrappist på 11 februari 2012.

6 svar to “Thisted Bryghus, Black Ale – 3”

  1. Jag misstänker att du förväxlat ”ale” och ”pale ale”. Såväl porter som stout är oftast ale-öl, liksom weissbier, kvass, IPA eller wheat wine.

    Om man nu gillar stildefinitioner och uppdelningar. Jag gör det.

    • Underbart Magnus, tack. Det är nog inte ens så att jag förväxlat dem – jag har helt enkelt inte den kunskapen än 🙂 Jag noterar genast och konstaterar att jag just lärt mig två helt nya öltypsbegrepp: kvass och wheat wine. Har du några exempel på öl i de typerna?

      • Jag valde medvetet två väldigt obskyra stilar, baraföratt.

        Kvass är en rysk traditionell måltidsdryck med låg alkoholhalt, 0,5-2 %. Den kan bryggas på de flesta mältade spannmål eller till och med uppblött bröd. Bagerijäst används och kryddor kan förekomma. Denna lite syrliga dryck framställs dock som en alkoholfri läskedryck utan jäsning (tänk svenska drycker ”med ciderkaraktär”) numera, så riktig kvass är en raritet. Dessutom en kylvara med hållbarhet som mjölk. Jag har aldrig druckit kvass.

        Wheat Wine är aningen mindre obskyr, det kan ses som den amerikanska motsvarigheten till tyska weizenbock eller ett amerikanskt barley wine med vetemalt. En rejält kraftig och sötsyrlig öl. De mest spridda verkar vara Smuttynose Wheatwine och New Holland Pilgrim’s Dole. Inte heller denna öltyp har jag provat.

      • Baraföratt 🙂

  2. Jag rekommenderar förresten starkt att läsa vidare i Peter M Eronssons bok ”Öl – kunskap ger mersmak”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: