Schloss Eggenberg, Samichlaus Classic – 4


Samichlaus Classic, Schloss Eggenberg.jpg Dagarna före julafton är det tradition i familjen, precis som i mängder av familjer över landet, att baka pepparkakor.

Svärmor har gjort egen fenomenalt god pepparkaksdeg med extra allt och varje år inhandlas minst en ny pepparkaksform så att vi som bara kavlar och trycker ut figurer också ska känna oss husliga och kreativa :-).

I år blev det tre nya, i form av verktyg, som vi hittade för några veckor sedan i museishopen på Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm. Ett litet museum jag varmt rekommenderar för den designintresserade.

Just när vi var där var det en intressant utställning om historien om Estrid Ericson, Svenskt Tenns grundare och stilikon. En utställning som dock inte finns kvar men jag är säker på att ”K G Nilsson: kartor, städer, strider” också är sevärd.

Nåväl, nu var det ju inte museer eller pepparkaksformar detta skulle handla om (varför blir det alltid så här 😉 ?) utan öl. När kommer ölen misstänker jag att ni ni sitter och sursmåmuttrar. Lugn, den kommer här 🙂

Till baket plockade svärfar fram ett par flaskor öl som han hade hittat i Små partier-hyllan och jag spetsade in mig på en Dubbelbock från österrikiska Schloss Eggenberg: Samichlaus Classic. Bocköl och storebror Dubbelbock har jag ju stornjutit av tidigare och framför allt gillat den tunga sötman och hur den, när bocken är bra :-), balanseras mot en fyllig men milt blommig humlebeska.

Jag ögnade igenom etiketten och förstod snabbt att det var tal om en sällsynt flaska. Eller ja, det var det man ville låta påskina i alla fall från det Eggenbergska slottet. Samichlaus bryggs bara en gång om året, den 6 december, och lagras sedan i 10 månader innan den skeppas ut över världen.

Så här skriver man själva på sin webbplats:

”Nur einmal im Jahr am 6.Dezember gebraut ist dieses Starkbier international wohl das bekannteste Bier von unserer Brauerei, mit einer großen Anhängerschaft unter der wachsenden Zahl der Bier-Connaisseurs.

Der sehr aufwendige und lang-dauernde Herstellungsprozess (10 Monate im Lagerkeller), macht es zu einer echten Rarität. Samichlaus kann viele Jahre in der Flasche reifen, ältere Jahrgänge gewinnen an Komplexität und erhalten ihren cremig-warmen Abgang.

Der Beweis: Der Jahrgang 2004 war beim World Beer Cup 2012 der Goldmedailliengewinner in der Kategorie aged beers”.

Är ni inte överförtjusta i tyska (och inte har upptäckt fröjderna med den skruvade Googleöversättningen) så skriver Ratebeer följande om Samichlaus Classic:

”The once strongest beer in the world is back ! Brewed only once a year on December 6. Samichlaus is aged for 10 months before bottling.

This beer is perhaps the rarest in the world. Samichlaus may be aged for many years to come. Older vintages become more complex with a creamy warming finish. Serve with hardy robust dishes and desserts, particulary with chocolates, or as an after dinner drink by itself.

Brewed under the exclusive licence of Feldschlösschen-Hürlimann-Holding, Switzerland”.

Även om det är blankpolerad copy-prosa så upplever jag just de där värmande och krämiga egenskaperna, även om min flaska inte är ett dugg lagrad. Den är söt, duktigt söt, stark, fylligt rund och krämig. Dadlar och mörka torkade frukter i spritig gyllenbrun sirap osar om doften och sprider sig sedan tungt i gommen redan vid första klunken. Eller snarare sippen. För den här Dubbelbocken ska man inte hasta med.

Systembolagets kortbeskrivning lyder:

”Komplex smak med sötma, inslag av fikon, mandelmassa, kavring, knäck och kryddor”.

På nätet får Samichlaus väl godkänt. Beer Advocates skribenter ger den 4 i snittbetyg och Ratebeers 3,55. Om jag plockar en målande beskrivning från Ratebeer så väljer jag Lukasmh från Aarhus i Danmark som tog sig ett glas Samichlaus på självaste julafton. Så här skrev han då:

Pours cloudy clear clean Amber with one finger creamy beige head, which disappears completely. Aroma is marmelade! Malty, sweet plums, juicy prunes, dried fruits, bread crust, slight toast. Taste is really sweet toffee! Dried fruits, marmelade, toasty caramel, burnt sugar, full body with balanced booze in finish thatakes this beer dangerously drinkable. A classier sipper!

Lukasmh beskriver ölen vackert och målande smakrikt. Och jag håller i princip helt och hållet med 🙂

Bryggeriet ligger alltså i Österrike och kanske då inte i första hand för den fantastiskt funkiga eller nydanande bryggeriteknikens skull, utan mera för att ge er chansen att uppleva den strikt tysklika österrikiska klinisktekniskkulturbärande (! SAOL nästa) miljön som vilar tungt och orubbligt på de tyska renhetslagarna från 1516 korsat med det helsköna österrikiska gemytet och till synes medfödda njutarådran, så lägger jag med en kort film från Schloss Eggenberg. Notera kontrasten mellan de lågmälda sympatiskt mysiga männen med fingerspitzengefühl och de kliniskt rena och helt säkert ytterst effektiva maskinerna!

Möjligen förstår ni hur jag menar. Annars kan ni bara ruska lätt på er åt mina utsvävningar och läsa vidare som om inget har hänt 🙂

Nåväl: Schloss Eggenberg, Samichlaus Classic får en snyggt lagrad och krämig 4a på TT’s amatörpoängskala 1-5:

1: Odrickbart! Avstå!
2: Funkar till nöds. OK.
3: Bra.
4: Riktigt gott!
5: Himmelskt!

Dubbelbock blir det igen, jag lovar. Och även om den satt som en smäck i det här sammanhanget så behövs det absolut inget pepparkaksbak för att det ska bli så 🙂

/Stefan S

Annonser

~ av tourtrappist på 29 december 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: