Trappistenbrouwerij De Kievit, Zundert Trappist – 4

•14 juli 2015 • Kommentera

IMG_4958Det finns en ny Trappist i stan’ 🙂 Eller ja, ny och ny. Zundert har nu funnits ett tag men det är först nu som den har letat sig fram till mitt TT-glas. Och det gillar jag, skarpt.

Jag räknar nu till inte mindre än tio aktiva Trappistbryggerier jämfört med de sju som jag sedan länge lärt mig på mina…. ja, sju fingrar 🙂

Det antalet är så väl inarbetat och rejält ingrott att jag tom har valt lösenordet 6B+1NL till vissa webbapplikationer för att närmast tatuera in kunskapen i de grånande cellerna.

En kunskap som nu alltså är, precis som undertecknad, aningen daterad 😉

Jag googlar in på Wikipedia och knappar in ”Trappistöl” och får fram en snustorr men tillräckligt faktabaserad, effektivt kort artikel. Där listas fortfarande 6 belgiska Trappister, men numera 2 holländska, en österrikisk och en amerikansk.

Det är alltså bara att lära om och lära nytt. Så här ser nu den dagsaktuella och kompletta Trappist-listan (missa inte att klicka på länkarna) ut:

De flesta av de här sköningarna har jag hunnit med att njuta, några av dem på plats i Belgien och kanske allra goaste minnet är från uteserveringen på In de Vrede intill klostret Abdij St. Sixtus som brygger Westvleterens sällsynta och eftertraktade droppar. Via länken på Westvleteren ovan hittar ni bl.a ett filmklipp från TT:s cykeltur till In de Vrede sommaren 2010 och Chimay-länken leder på samma sätt till ett filmklipp från vår Chimay-årgångsprovning på kultbaren Kulminator i Antwerpen.

Det är numera, efter Zundert, endast Spencer kvar på ”att prova-listan”.

Men nu är det alltså Trappistenbrouwerij de Kievit som brygger Zundert på Abdij Maria Toevlucht som finns i glaset framför mig. Och det är gott.

Systembolaget beskriver det på sitt kortfattade faktoida sätt så här:

”Nyanserad smak med liten sötma, inslag av torkad frukt, ljus sirap, kryddor, mörkt bröd och pomerans”

Jag håller med i stort men tycker nog att Zundert har mer än liten sötma. Men det är positivt. En Tripel med Dubbelbocksinfluenser typ.

Ölentusiasterna på RateBeer ger Zundert 3,51 i snittbetyg medan de likasinnade på Beer Advocate väger in den på 3,75. Aningen snålt ifrån båda tycker jag.

Marduk ifrån Tallinn ger den 3,4 på RB med den här beskrivningen:

”Deep dark amber color. Huge size, yellowish beige head, stays. Caramel, touch of burnt plastic, alcohol, grains, mild spicy hops in aroma. Sweet, caramel, yeasty, roasted malts in taste. Sweet caramel in aftertaste. Smooth mouthfeel. Spicy hops and alcohol in late aftertaste. Medium body. Somewhat crisp mouthfeel”

Återigen håller jag med i stort – men bränd plast! Var i allsin dar hittar Marduk den smaken? Hjälp mig någon därute med att reda ut det om ni kan. För mig är Zundert rakt igenom en riktigt härlig upplevelse av djup varm maltsötma, komplexa jästsmaker och en nypa örtbeska som både balanserar och gör Zundert mer intressant än genomsnittstripeln.

Real Ale Craft beer som jag inte är så bekant med (ännu) får sista ordet om den här sköna Trappisttripeln i en lagom engagerad och positiv på gränsen till säljig men sevärd videorecension på YouTube

Vad tycker då jag. Jo, jag gillar’n skarpt och beskriver Zundert så här på Untappd begränsade utrymme:

”En djupsöt ny Trappisttripel fylld m sirapshonung, antydan till apelsin o dadlar, vänlig men distinkt örtbeska o lång skön småspritig e-smak”

Trappistenbrouwerij De Kievit, Zundert Trappist får en riktigt stark 4a på TT’s amatörpoängskala 1-5:

1: Odrickbart! Avstå!
2: Funkar till nöds. OK.
3: Bra.
4: Riktigt gott!
5: Himmelskt!

Att få uppleva nya Trappister är en dubbelbottnad njutning. Riktigt god öl samtidigt som mystiken kring de heliga brödraskapets sällsynta droppar späs ut i vardagsbrusets mångfald. Ack vilka problem 🙂

/Stefan S

Annonser

Brooklyn Lager, Flaska vs Burk Ⅱ – skillnad eller inte?

•01 mars 2015 • 5 kommentarer

2015/01/img_3724.jpg

Så har det då skett. Den envisa och möjligen något dumdristiga utmaningen att känna skillnad på Brooklyn Lager på flaska och burk i en blind triangeltest har genomförts. Och resultatet… Ja, jag håller lite på det och beskriver först hur jag genomförde hela provningen den här gången.

Det har gått en tid nu sedan jag i ett första försök att med alla sinnen, och i en helt öppen provning försökte hitta skillnader mellan smaken på ölen som jag själv hällt upp ur flaskan respektive burken. Och som ni kanske minns, läs annars förra blogginlägget ”Brooklyn Lager, Flaska vs Burk I – skillnad eller inte?”, så tyckte jag att jag fick korn på en liten men tydlig skillnad.

Frågan jag självklart stod kvar med var: inbillar jag mig att det finns en skillnad i smak bara för att jag vet att ölen hällts upp ur två olika förpackningar och att jag har så benhårt och kanske prestigeladdade förutfattade meningar om antik burkbismak att jag helt enkelt hittar på och känner skillnader i min gom som egentligen inte finns i verkligheten. Att jag fuskar, fabulerar eller sitter fast i min hjärnas historiska minnes allé?

Det finns bara ett sätt att kolla detta – testet måste göras igen. Den här gången helt utan ledtrådar, utan att jag vet vilken öl som är upphälld ur flaska eller burk, utan andra intryck än syn, doft och smak.

Samuel Adams can vs bottleMed respekt för att jag aldrig gjort eller ens är riktigt säker på hur en blind triangeltest ska genomföras gav jag mig först ut på webben för att hitta exempel.

Och innan jag fick korn på triangeltestmetoden så hittade jag, som jag också skrev om i förra inlägget, en artikel på sajten ”Drink Craft Beer” där testpersonen fick två anonyma glas presenterade för sig med samma öl men från olika förpackningar. En möjlig och intressant testvariant.

To find the best beerOch det finns fler varianter såklart och i mitt letande hittade jag tex den här underhållande och filmade testen där tre vänner försöker sig på att rangordna ett antal öl, från BUD light till Flying Dogs Under Dog Atlantic Lager, från den de gillar minst till den de gillar mest.

Förväntningen är att Hantverksölen ska hamna i topp såklart – men se själva, detta är inte helt lätt 🙂

Och så hittade jag så en triangeltest, utförd av två balanserade och till synes kunniga och rutinerade gentlemän från webbsajten Basic Brewing som fick mig på spåret för hur jag ville göra min test.

Just detta testet gick ut på att se om testpersonen kunde avgöra vilket utav glasen som skiljde sig från de övriga två utan att direkt veta vad som var den verkliga skillnaden. Något jag ju ville undersöka. Men här hade jag nu grundprincipen för mitt test.

En variant, beskriven med glimten i ögat, där testpersonen skulle skilja på Coke och Pepsi gör just detta. Jag hittade den på bloggen Synthetic Remarks och stjäl helt enkelt den dimensionen därifrån 🙂

Så, för att undersöka om jag kunde känna någon skillnad på ölen som hällts upp ur en flaska eller en burk satte jag upp mitt eget triangeltest såhär:

IMG_37251) Jag ställde snyggt och prydligt upp tre glas på köksbordet framför en lapp med siffrorna 1-3 tydligt nedpräntade.

Bredvid ställde jag en burk och en flaska alldeles nyöppnade, klara att hällas upp i glasen.

2) Dags för mig att dra mig undan till ett annat rum i lägenheten och lyssna på ganska hög musik för att varken se eller ens höra några upphällningsljud när min sambo, med instruktionen att slumpvis hälla upp antingen burkens eller flaskans innehåll i två av glasen och den andra förpackningen i det sista, fyllde de tre glasen med Brooklyn Lager.

IMG_37293) När samtliga tre glas var upphällda ställde hon undan flaskan och burken för att jag inte skulle kunna se vilken förpackning som hade minst öl kvar och väntade också en liten stund på att skumkronorna skulle sjunka ner.

4) Därefter förkunnade hon att det nu var dags att göra entré i köket igen för att skrida till verket och dofta, granska och smaka mig fram till vilket glas som innehöll burk- respektive flasköl. Upp till bevis helt enkelt 🙂

Och det var inte lätt. Och jag kände både stress, osäkerhet, övertygelse, tveksamhet, beslutsamhet, uppgivenhet, självsäkerhet, otillräcklighet, hopplöshet… ja, ni förstår… Jag kastades helt enkelt mellan hopp och förtvivlan, mellan att ena stunden känna mig säker till att i nästa känna mig helt vilsen. Jag var utan tvekan ute på mycket mycket tunn is…

Ungefär såhär vacklade mitt resonemang fram:

– Utseendet: Var det inte lite skillnad i skummet, även om nu skumkronan sjunkit ner? Borde det bli mer skum när man häller ur burken? Syns det isåfall även efter att skumkronan försvunit? Visst ser glas 3 lite annorlunda ut här? Mer slät skumyta? Är det den som är burken och de övriga två flaskan?

– Doften: Alla tre doftar otroligt lika. Det är sirap, hö, honung, grönsaker och möjligen en liiiite varierande örtighet. Glas 1 sticker ut en gnutta i det avseendet. Men hur säker är jag på det? Tja, knappast alls…

– Smaken: Det var här jag började hitta vissa skillnader, eller? Än var det det ena glaset som stack ut än var det det andra… Den är rätt tunn, har en viss sötma och så är det det här med beskan. Visst känns den aningen mer metallisk eller stickörtig i två av glasen? Och känner jag inte en gnutta mer fruktighet och kanske en aning honung i sötman i ett av dem?

Jag tror att jag har ett resultat. Men… säker är jag långt ifrån. Att sippa på de olika glasen i jakt på likheter och olikheter gör att den ena teorin avlöser den andra om beska, sötma, vass örtighet, metallisk surhet och… vad skiljer egentligen vass örtighet och en viss metallisk bismak? Jag provar igen och… nej, det stämmer inte… jo, men kanske ändå…

Jag sippar på det ena glaset och jämför med det andra och till slut börjar de gyllene dropparna att ta slut. Samtidigt flyter smaker och dofter samman i en enda röra och ett tag tycker jag att Brooklyn Lager är rätt så obehaglig på det hela taget.

IMG_3739Lappen med de tre siffrorna och orden Burk och Flaska efter varje siffra åker fram och det är dags att ringa in mina svar. Efter ett lönlöst försök att strukturera mina anteckningar och verkligen hitta tydliga skillnader så blir det till sist, som så ofta, magkänslan som fäller avgörandet. Jag ringar in mina svar.

1: Flaska
2: Burk
3: Burk

…och jag går in till min sambo och vill höra de rätta svaren.

– ”Nej, jag vill se lappen först” är hennes hårda svar, hon ler lite skevt och ser allmänt lurig ut. Det här ska göras rätt och odentligt så att jag inte har någon som helst chans att ändra mig när jag anar hennes svar. Hon tittar upp.

– ”Jodå, du har satt alla rätt” 🙂

Otroligt! Jag fixade att sätta både vilka glas som avvek OCH vilka som var flaska respektive burk. Otroligt!

Givetvis är jag helnöjd med detta och givetvis känns det som att jag lite grand har visat både för mig själv och kanske er som läser att där finns en skillnad på smak när ölen har förvarats i en aldrig så modern och beklädd burk. Men jag är ödmjukare än så. Även om den statistiska chansen att helt enkelt gissa rätt är extremt liten så finns det ett visst mått av chans och tur i det här resultatet.

Men, samtidigt var magkänslan tydlig… 😉

Jag fortsätter att ge flasklagern en poäng mer än burkvarianten. En 4:a jmf med en 3:a på TT:s amatörpoängskala 1-5.

1: Odrickbart! Avstå!
2: Funkar till nöds. OK.
3: Bra.
4: Riktigt gott!
5: Himmelskt!

Och jag ser fram mot nästa test och utmaning. Kanske blir det ett blindtest mellan Industrilager och Hantverksöl, kanske blir det något helt annat. Men spännande blir det 🙂

/Stefan S

Brooklyn Lager, Flaska vs Burk Ⅰ – skillnad eller inte?

•06 januari 2015 • 3 kommentarer

IMG_3704 Ja, jag kan inte riktigt släppa det här med att burköl numera smakar lika bra som flasköl.

Hur många argument jag än hör och hur många namnkunninga ölkännare jag än ser uttala sig så sitter liksom fördomarna i. Bergfast.

Att burkens metall, trots den moderna beläggningen på insidan, på ett eller annat sätt letar sig in i smaken på ölen och färgar den hård och metallisk. Visst gör den väl det…

Nja, jag är ju inte helt oemottaglig för nya rön och jag är, i alla fall om ni frågar mig, inte överdrivet nostalgisk (ännu) på något område. Så jag får väl ändå medge att jag inser att skillnaderna mellan förpackningsslagen i alla fall krympt. Rätt mycket. Eller tom väsentligt. Eller…

För att utmana mig själv och mina förutfattade meningar så har jag nu gjort slag i saken och köpt in två Brooklyn Lager. En flaska och en burk. Tanken är att jag ska göra vad jag kan för att INTE känna någon skillnad i smaken.

Så, ska jag göra ett blindtest eller ska jag köra med öppna ögon? Ska jag låta smaklökarna avgöra för sig själva eller ska jag låta såväl smak, syn som andra sinnesintryck gå en holmgång mot min förprogrammerat negativa inställning till burken?

Jag bestämde såhär – Jag gör det i två steg. Idag testar jag med öppna ögon och låter mina förutfattade meningar spela in och se om jag därför hittar den skillnad som många säger inte finns. Hittar jag den så gör jag ett test till som steg nummer två. Och då – då blir det ett blindtest för att se om jag ”hade rätt” i test nummer ett och s.a.s. ge mig själv utmaningen att komma på mig själv som förljugen nostalgiker och flaskkramare eller om jag faktiskt är i kontakt med alla mina sinnen och verkligen kan bjuda de nyblivna burkprofeternas mantra om likställd kvalitet motstånd. Dvs om jag även i ett blindtest känner skillnaden.

Deal! Så blir det.

Vad är det då jag har i glaset/flaskan/burken? Såhär skriver Brooklyn Brewery själva på sin webbplats i ngt som väl får anses vara en reklamcopytext:

”In the late 1800’s when Brooklyn was one of the largest brewing centers in the country, lager beer in the “Vienna” style was one of the local favorites. Brooklyn Lager is a direct descendant of the Vienna style, displaying an amber-gold color and a firm malt center supported by refreshing bitterness and a floral hop aroma that give way to smooth caramel malts in the finish. The aromatic qualities of the beer are enhanced by dry hopping, the addition of fresh hops as the beer undergoes its long, cold maturation. The result is a wonderfully flavorful beer: smooth, refreshing and very versatile with food. This wedding of British-inspired dry hopping and Viennese-style lager brewing results in a true American original. Whether it was your first craft beer or about to be your hundredth, you’ll find Brooklyn Lager as robust and inviting as ever”.

Efter att ha druckit flaskvarianten håller jag helt och hållet med. Den är, för att vara en lager, riktigt fyllig o rund i maltbasen och den bjuder även på en lätt citrushumlig puff som avslutning. En mycket god lager och, tror jag, en bra öl att göra just detta testet med. Det finns inte allt för många kraftfulla smaker som kan komma att dölja de eventuella smakbidragen som kan komma ifrån förpackningen.

Brooklyn Can-Trio1-640x426 IMG_3701 IMG_3705

Brooklyn själva tror uppenbarligen på burken som förpackning och har numera tre av sina öl på just burk. Det är förutom Brooklyn Lager även Summer Ale och East India Pale Ale. En samling som de själva beskriver i sin blogg som The Brooklyn Can Triumvirate. Bl.a säger man där:

”Once considered a cheesy container for industrial beers, the modern can is now a great package. It blocks light, it keeps oxygen out, and you can toss it across a fishing boat”

Förutom vad Brooklyn säger så kan jag också bjuda på ett tidigare blogginlägg här på tour trappist: Öl på burk eller flaska? ”Yes we can” ställs mot stil och elegans! Där finns bl.a en del historia kring burken från Sveriges Ölburksamlares Förening och en partsinlaga från Oskar Blues, som ju bara brygger för burk.

Nåväl, hur gick det nu då med min provning. Hittade jag någon metallsmak?

Ja, jag tycker faktiskt det. Metall är kanske att ta i men jag upplevde burklagern som hårdare, vassare, utan samma djupa rundhet i maltbasen som flaskölen och kanske ngt som liknar en viss örtighet i smaken.

Så, här har vi det. Jag har alltså just utmanat mig i en blindprovning inom kort för att se om jag är lika säker då. Om jag, utan att se förpackningen framför mig, kan vara lika bergsäker på vilken öl som kommer ur vilken förpackning. Intressant, och möjligen något dumdristigt 😉

Men kul.

drink_craft_beer_cans_vs_bottlesOch för att understryka hur stor risken är att jag kommer att ha totalt fel så skickar jag med en länk här till en mera djupgående, kunnig och seriös (?) provning – flaska vs burk – på sajten Drink Craft Beer: Craft beer cans vs. bottles – is there a difference?

Resultatet här innebär en än större utmaning för mig. De hade 50% rätt på fyra olika öl och kom helt enkelt fram till att det var svårt, för att inte säga helt omöjligt, att känna någon skillnad. Såhär skriver de som sammanfattning:

”I couldn’t find any of the alleged flavors that people claim to get from cans. There were definitely flavor variations between the bottles and cans, but that could be chalked up to batch variation, differences resulting from contracting the beer out to facilities with a canning line or other reasons”.

Så, kan jag? Jag återkommer i frågan inom kort… (en uppföljande blind triangeltest är nu genomförd.)
Och det skulle vara verkligt roligt att hör om någon av er som läst såhär långt själva känner ngn skillnad. Eller om även ni ser mig som en historisk restfossil 🙂

Under tiden dristar jag mig till att ge flasklagern en poäng mer än burkvarianten. En 4:a jmf med en 3:a på TT:s amatörpoängskala 1-5.

1: Odrickbart! Avstå!
2: Funkar till nöds. OK.
3: Bra.
4: Riktigt gott!
5: Himmelskt!

Dumdristigt och korkat felaktigt eller en rättvisans röst från de konservativas beskyddare, det återstår att se 😉

/Stefan S

Schloss Eggenberg, Samichlaus Classic – 4

•29 december 2014 • Kommentera

Samichlaus Classic, Schloss Eggenberg.jpg Dagarna före julafton är det tradition i familjen, precis som i mängder av familjer över landet, att baka pepparkakor.

Svärmor har gjort egen fenomenalt god pepparkaksdeg med extra allt och varje år inhandlas minst en ny pepparkaksform så att vi som bara kavlar och trycker ut figurer också ska känna oss husliga och kreativa :-).

I år blev det tre nya, i form av verktyg, som vi hittade för några veckor sedan i museishopen på Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm. Ett litet museum jag varmt rekommenderar för den designintresserade.

Just när vi var där var det en intressant utställning om historien om Estrid Ericson, Svenskt Tenns grundare och stilikon. En utställning som dock inte finns kvar men jag är säker på att ”K G Nilsson: kartor, städer, strider” också är sevärd.

Nåväl, nu var det ju inte museer eller pepparkaksformar detta skulle handla om (varför blir det alltid så här 😉 ?) utan öl. När kommer ölen misstänker jag att ni ni sitter och sursmåmuttrar. Lugn, den kommer här 🙂

Till baket plockade svärfar fram ett par flaskor öl som han hade hittat i Små partier-hyllan och jag spetsade in mig på en Dubbelbock från österrikiska Schloss Eggenberg: Samichlaus Classic. Bocköl och storebror Dubbelbock har jag ju stornjutit av tidigare och framför allt gillat den tunga sötman och hur den, när bocken är bra :-), balanseras mot en fyllig men milt blommig humlebeska.

Jag ögnade igenom etiketten och förstod snabbt att det var tal om en sällsynt flaska. Eller ja, det var det man ville låta påskina i alla fall från det Eggenbergska slottet. Samichlaus bryggs bara en gång om året, den 6 december, och lagras sedan i 10 månader innan den skeppas ut över världen.

Så här skriver man själva på sin webbplats:

”Nur einmal im Jahr am 6.Dezember gebraut ist dieses Starkbier international wohl das bekannteste Bier von unserer Brauerei, mit einer großen Anhängerschaft unter der wachsenden Zahl der Bier-Connaisseurs.

Der sehr aufwendige und lang-dauernde Herstellungsprozess (10 Monate im Lagerkeller), macht es zu einer echten Rarität. Samichlaus kann viele Jahre in der Flasche reifen, ältere Jahrgänge gewinnen an Komplexität und erhalten ihren cremig-warmen Abgang.

Der Beweis: Der Jahrgang 2004 war beim World Beer Cup 2012 der Goldmedailliengewinner in der Kategorie aged beers”.

Är ni inte överförtjusta i tyska (och inte har upptäckt fröjderna med den skruvade Googleöversättningen) så skriver Ratebeer följande om Samichlaus Classic:

”The once strongest beer in the world is back ! Brewed only once a year on December 6. Samichlaus is aged for 10 months before bottling.

This beer is perhaps the rarest in the world. Samichlaus may be aged for many years to come. Older vintages become more complex with a creamy warming finish. Serve with hardy robust dishes and desserts, particulary with chocolates, or as an after dinner drink by itself.

Brewed under the exclusive licence of Feldschlösschen-Hürlimann-Holding, Switzerland”.

Även om det är blankpolerad copy-prosa så upplever jag just de där värmande och krämiga egenskaperna, även om min flaska inte är ett dugg lagrad. Den är söt, duktigt söt, stark, fylligt rund och krämig. Dadlar och mörka torkade frukter i spritig gyllenbrun sirap osar om doften och sprider sig sedan tungt i gommen redan vid första klunken. Eller snarare sippen. För den här Dubbelbocken ska man inte hasta med.

Systembolagets kortbeskrivning lyder:

”Komplex smak med sötma, inslag av fikon, mandelmassa, kavring, knäck och kryddor”.

På nätet får Samichlaus väl godkänt. Beer Advocates skribenter ger den 4 i snittbetyg och Ratebeers 3,55. Om jag plockar en målande beskrivning från Ratebeer så väljer jag Lukasmh från Aarhus i Danmark som tog sig ett glas Samichlaus på självaste julafton. Så här skrev han då:

Pours cloudy clear clean Amber with one finger creamy beige head, which disappears completely. Aroma is marmelade! Malty, sweet plums, juicy prunes, dried fruits, bread crust, slight toast. Taste is really sweet toffee! Dried fruits, marmelade, toasty caramel, burnt sugar, full body with balanced booze in finish thatakes this beer dangerously drinkable. A classier sipper!

Lukasmh beskriver ölen vackert och målande smakrikt. Och jag håller i princip helt och hållet med 🙂

Bryggeriet ligger alltså i Österrike och kanske då inte i första hand för den fantastiskt funkiga eller nydanande bryggeriteknikens skull, utan mera för att ge er chansen att uppleva den strikt tysklika österrikiska klinisktekniskkulturbärande (! SAOL nästa) miljön som vilar tungt och orubbligt på de tyska renhetslagarna från 1516 korsat med det helsköna österrikiska gemytet och till synes medfödda njutarådran, så lägger jag med en kort film från Schloss Eggenberg. Notera kontrasten mellan de lågmälda sympatiskt mysiga männen med fingerspitzengefühl och de kliniskt rena och helt säkert ytterst effektiva maskinerna!

Möjligen förstår ni hur jag menar. Annars kan ni bara ruska lätt på er åt mina utsvävningar och läsa vidare som om inget har hänt 🙂

Nåväl: Schloss Eggenberg, Samichlaus Classic får en snyggt lagrad och krämig 4a på TT’s amatörpoängskala 1-5:

1: Odrickbart! Avstå!
2: Funkar till nöds. OK.
3: Bra.
4: Riktigt gott!
5: Himmelskt!

Dubbelbock blir det igen, jag lovar. Och även om den satt som en smäck i det här sammanhanget så behövs det absolut inget pepparkaksbak för att det ska bli så 🙂

/Stefan S

TTs julsill 2014 med Christmas Eve at a New York City Hotel Room – 4

•27 december 2014 • 1 kommentar

image Ja, jag vet att julen i princip är slut och ja, jag vet att jag är otroligt sen med att skriva om årets julsill. Men betänk då att jag inte skrev alls om förra årets :-/ Visst kan man se det som en viss uppryckning ändå 😉

Hur som helst, årets innovasion är Muscovadosockret!

Tidigare år,när jag har skippat den grovkrossade koriandern, har ölsillen egentligen blivit ganska bra. Men jag har ändå tyckt att det har blivit lite raspigt och rufft beskt utan ngt egentligt djup eller skön fyllighet.

Så tankarna under året har gått i banor om kanel, socker, bär och ja, lite av varje för att skapa just den där mjukheten och fylligheten som jag så gärna skulle vilja få till. Och svaret för året blev alltså Muscovadosocker.

Lite på känn hällde jag en näve Muscovadosocker i en kastrull, hällde på lite vatten. Tillräckligt mycket för att sockret skulle lösa sig men inte så mycket att mustigheten i sockret skulle spädas ut. Jag tycker allt att det tog julsillen ett steg till. Inte helt perfekt, men helt klart ett steg till åt rätt håll.

Några i den närmsta familjekretsen var benägna att hålla med

– ”Jag tror nog att sillen helt klart vann på Muscovadosockret” var en uppmuntrande kommentar.
– ”Mmm den här ölsillen var riktigt god” en annan.

Om man är lagd åt det självspäkande hållet skulle man ju iofs kunna läsa av det som att tidigare ölsillar bara inmundigats av familjen av ren och pur artighet för att inte skapa split och osämja och att sockret i årets sill ändå gjorde den mera uthärdlig.

Men så lagd är inte jag 😉 Jag tror helt enkelt att de gillade den 🙂

image image image image

Vill du ha ett mera handgripligt recept så titta på inlägget TTs julsill 2012 med Grebbestad Ostronporter. Där finns tydliga steg för steg instruktioner att följa.

Och just det – 2013 års inläggning som inte fick någon välförtjänt beskrivning. Vad var det nu för en ölinläggning? Jo, Det Lille Bryggeri Double Chili Lakrids Ale och det var, hör och häpna, också riktigt riktigt gott. Även där en tydlig 4a.

IMG_0282 IMG_0286 IMG_0289 IMG_0293

TTs julsill 2014 med Christmas Eve at a New York City Hotel Room får en skönt fyllig Muscovado-4a på TT’s amatörpoängskala 1-5:

1: Oätbart! Avstå!
2: Funkar till nöds. OK.
3: Bra.
4: Riktigt gott!
5: Himmelskt!

Mörk ölinläggning med kryddigt mörkt socker. Ett lyckat nördexperiment på julbordet!

/Stefan S

PS! Som vanligt – För er som har närstående som envisas med att vilja ha andra inläggningar än öl har jag sedan 2010 ett stående toppentips: Emmas Champagnesill med Bollinger. Den är förvisso lite omständigare att lägga in men är föralldel inte så dum den heller 🙂

All In Brewing / Lervig Aktiebryggeri, Imperial Porter – 4

•26 oktober 2014 • Kommentera

IMG_3026Äntligen tillbaka hos den Saliga Munken i Peking. Det var alldeles för länge sedan.

Egentligen är det en ren skandal. Efter mer än åtta månader i stan är detta mitt första besök som nära nog granne. Men, nu är det äntligen åtgärdat och jag jag har lovat mig själv bättring.

För vad sitter bättre än en finfin Östgötsk Ouwaggmunk m fläsk till ett par vassa öl? Inte mycket.

Dagen till ära var det Rockquiz. Trevligt men förbannat svårt. Bidrog egentligen bara med två svar till laget; Goat (helt otippat efter att ha läst en musikartikel i SJ:s kundtidning) och Neil Young (som ju mera ligger i min generations genetiska kod 😉 ).

Men trots min okunskap i ngt modernare rock njöt jag i fulla drag av både musik (som jag ändå tyckte tydligt bottnade i de gamla hjältarna Deep Purple, Led Zeppelin osv… ja, förutom Neil Young då som väl mera bottnar i… sig själv…), mat och öl.

imageTill ouwaggmunken blev det en lappländsk IPA – Nausta IPA – som var var rakt igenom njutbar med dofter o smak av såväl lätt karamellig malt som djup citrusfruktig humle m tallbarrssting.

Den fär lätt 3 1/2 av 5 :-).

Nu vad det dock inte den, trots att den var riktigt bra, som var kvällens klo. Det var efterrätten!

Den där saliga efterrätten i form av en lätt trögflytande Imperial Porter som samarbetsbryggts av de ambitiöst maxande göteborgarna på All In Brewing och de medvetet guldvaskande mytsprängarna på norska Lervig Aktiebryggeri.

Själv hittade jag precis de där smakerna jag vill ha i en Porter och lite till plus en ngt fetare munkänsla, en dragning åt Stouthållet, som jag uppskattar mycket. De tunnare Portrarna (?) behöver kompensera med djupare dofter och smaker för att nå fram till mitt lustcentrum på ett annat sätt än denna. Den gick rakt till hjärtat utan omvägar :-).

Här är kaffe – mycket kaffe – och rund, fet o fyllig choklad som skickligt och smakfullt balanserats med mörka frukter som dadlar och russin samt ett lätt spritsting. Fett!

Systembolaget hittar ännu mer och skriver telegrammässigt:
Nyanserad, rostad smak med inslag av rökta charkuterier, lakritsfudge, espressokaffe och choklad”.

Jag kan tänka mig att lägga till vanilj på min egen lista – kanske är det i närheten av SB:s fudge, men det låter jag vara osagt.

Jag låter StilleStorm från norska Stavanger lägga ut texten:
Pours almost black with a large, lasting, frothy to creamy, lacing and tan head. Nose is heavy roasted malt and coffee, chocolate, vanilla and dark, dried, ripe fruits. Taste is moderate to heavy sweet and moderate bitter with a lasting, warming, coffee and chocolate finish. Body is medium to full, texture is oily to creamy, carbonation is soft. ”Rich yet balanced”, indeed

Se, ytterligare en njutare som uppskattar IP och ger den en rungande 4a.

imageAll In Brewing / Lervig Aktiebryggeri, Imperial Porter får, möjligen med stöd från Munkens dundersköna atmosfär, en stark 4a på TT’s amatörpoängskala 1-5:

1: Odrickbart! Avstå!
2: Funkar till nöds. OK.
3: Bra.
4: Riktigt gott!
5: Himmelskt!

IP trotsar stilens ofta tunna munkänsla och smeker lent in alla de fenomenala smakerna varsamt och metodiskt. Jag kapitulerar 🙂

/Stefan S

Belgoklubben, höstådan 2014 – 4

•12 oktober 2014 • Kommentera

IMG_2704 Så är jag då inne på min tredje njutarlåda från Belgoklubben: Höstlådan 2014. Och jag är fortfarande ett hardcorefan 😉 (Jag har tidigare skrivit om vårlådan 2014 och var såld redan då.)

Att få hem utvalda överraskningsöl från mitt favoritölland nr 1 (utan någon som helst konkurrens trots Jänkarnas och Skandinavernas fenomenala utveckling på senare år) är inget annat än en ynnest.

Även om jag just nu sitter och söndagssippar på en Great Divide 20th anniversary Belgian Style Ale m sköna Belgojäst o grapetoner. jo, visst är det Belgoinspirerat och håller god klass men det finns ändå inget som går upp mot en äkta belgare.

Troligtvis (gränsande till fullständig visshet 😉 ) är en stor del av upplevelsen baserad på just det faktum att det ÄR belgiskt hantverk rakt igenom. Inspirerat, komponerat och producerat i Belgien. Jag har tidigare skrivit om just hur viktig helhetsupplevelsen är i inlägget ”Westvleteren Abdij St. Sixtus, Westvleteren XII – 5

Som jag ser det går det inte att komma ifrån yttre omständigheter, myter och upplevelser ens om man försöker fokusera 100% på bara smaken. Och jag är helt fine med det 😉 Nej förresten, jag är inte bara fine med det – Jag gillar det skarpt och njuter av alla intryck i fulla drag 🙂

Så, hur var då höstlådan? Jo tack, alldeles utmärkt. En efter en har skönheterna runnit genom strupen och så här har jag upplevt dem:

Belgoklubben, höst 2014, Enigma Stout De Hopjutters Belgoklubben, höst 2014, Delirium Nocturnum Brouwerij Huyghe Belgoklubben, höst 2014, Noblesse Extra-Ordinaire Brouwerij De Dochter van de Korenaar

# 1. de Hopjutters, Enigma Stout: Skönt lågmäld plain Stout m både kaffe o choklad som sig bör. Len fet munkänsla trollar fram en aning chilivanilj i eftersmaken. En sköning! (3,5)

# 2. Brouwerij Huyghe, Delirium Nocturnum: Skönt varmt rund o fylligt karamellsöt men ändå fjäderlätt bas. Mörka bär o lätt spritig choklad avslutas m en humlebesk knorr. Mmm! (4)

# 3. Brouwerij de Dochter van de Korenaar, Noblesse Extra Ordinaire: Rund o lätt sirapssötsmaltig Blond m dov apelsin o en aning pomerans. Snyggt balanserat m en milt funkig jästton o ett vänligt humlebett. (4)

Belgoklubben, höst 2014, Malheur 12° Brouwerij Malheur Belgoklubben, höst 2014, Brigand Brouwerij Van Honsebrouck (Castle Brewery) Belgoklubben, höst 2014, Moriau Geuze Brouwerij Boon

# 4. Brouwerij Malheur, Malheur 12: En knockoutquad m alla smakerna på plats. Mörka frukter, skön spritighet, sirapssöt maltkropp enastående balans. Westvleteren? Mmm på väg. (5)

# 5. Brouwerij van Honsebrouck, Brigand: Ahh, mumma! En tydligt Belgojästig söt o lätt syrlig Blonde. Mycket djupa fruktsmaker; tropiskt, apelsin, ngt krusbärssting o lite banan. (4)

# 6. Brouwerij Boon, Moriau Geuze: Riktigt skön suring med ovanligt finfin balans mellan sötma och ryggradsrysarsurhet. Ståpäls, knottror, vällustrysningar… Ja, typ så. (4)

Att man dessutom får med ett trevligt häfte med beskrivningar av bryggerierna och ölen plus 5 goa höstmatrecept bli lite som pricken över iet 🙂 Taget!

IMG_2971 IMG_2973 IMG_2972

Belgoklubben, höst lådan 2014 får en höstruggigt mustigt fylligt smakspetsad 4 på TT’s amatörpoängskala 1-5:

1: Odrickbart! Avstå!
2: Funkar till nöds. OK.
3: Bra.
4: Riktigt gott!
5: Himmelskt!

Idén har jag hissat förut, och när ölen återigen är så här bra så finns det ingen anledning att ändra mig. Jag ser törstigt fram mot fler lådor… och fler… och fler… 😉

/Stefan S